Någonstans börjar livets resa för oss alla. Innebörden i just orden "livets resa" betyder olika för alla och envar. För mig personligen (Tony) tog den resan vid 130126 och betyder mer än orden jag kan printa ner på skärmen, men ska i just den här delen försöka beskriva en del. Kommer med att återkomma i bloggen allt eftersom. Man glömmer ju en del trots allt precis i detta nu då jag skriver. Hoppas ni har återseende med detta och kan få trevliga stunder när ni får stifta bekantskap med oss (Viktoria & Tony) och våra livsöden.
Som sagt det startade en vintrig januari dag den 26 Januari 2013!
Jag hade av en händelse fått upp ögonen en drygvecka tidigare på allas våra Facebok. Då Viktoria gillat ett inlägg som min syster hade gjort. Och jag kände genast en känsla i kroppen som inte var något jag varit med om förut. Så jag tryckte på hennes namn och kom in på hennes sida på fb. Och sanna mina ord.
jag möttes av DEN blicken på hennes profil bild. Jag fullkomligt drunknade i hennes ögon.
Jag var inne två gånger och beskådade henne innan jag skickade en vänförfrågan. Vilken jag genast fick bekräftat.
Det var en underbar känsla. Självklart visste ju inte jag vad som kunde hända då. Men hoppet, det var starkt!
Kärlek vid första ögonblicket fick jag bevis för att det finns! WOW..
Vi började ganska omgående att chatta med varandra på fb.
Och bestämde snart en snabb träff på Nordells Konditori i Arvika. Där blev det en träff om ca: 30 min.
Träffen blev av för att jag skulle träffa ett medium i Arvika samma dag, men det är en annan historia.
Dock han vi ju ses i alla fall ett ögonblick.
Hon hade med sig sin kompis Anna, så det var ju nervöst värre...
Var ju efter träffen helt osäker på om hon ville träffa mig igen. Men det visade sig lyckligtvis att hon verkligen ville =_)
Så efter ytterliggare några dar med chattande bestämde vi oss för en "riktig" träff. 130126!
Jag bodde då i Charlottenberg, ca: 4 mil norr om Arvika.
Hon kom till charlottenberg så där 12:40.
Hon stannade på den lilla parkeringen till Charlottenberg shoppingcenter.
Mina steg ner dit lär jag aldrig någonsin glömma. Grå mulet väder med några minus grader.
Min kroppstemperatur var dock icke på minus, det vill jag lova!
Jag var så där innerligt fruktansvärt mycket nervös. Det bubblade inombords. En så nu oändligt skön känsla. Är säker på att man bara kan få uppleva en sån där känsla en! gång i livet...
Tankarna jag gick och bar på var, hur jag skulle bemöta henne. Ville så gärna krama om henne. Något som inte blev av den där första träffen. Men nu skulle jag bara. Så jag bestämde att jag bara skulle ge henne en med en gång jag mötte henne.
Men döm om min bakspark, hon stod ju och prata i mobilen..
Herregud hur gör jag då?
Min hjärtverksamhet skulle i detta läge göra all världens hjärtspecialister hjälplöst maktlösa!
Men som tur var så gav hon sig snabt.. Och jag bara trots bly i benen, gick fram och gav henne den där kramen. Alla knutar i min kropp löstes med ens upp.. Vilken kram.. Den har bara slåts av en senare kram, då vi stod och kramades i hela 45min!!! Sant!
Efter vi små pratas så åkte vi upp till ett konditori i Centrum. Källmans. Glöm ALDRIG det namnet!
Och den fikan blev till ett underbart minne för livet. Vi satt där och mystes från 13:00-17:00.
Det var en underbar stämning och vi försökte berätta mer om oss själva. Viktoria är en fantastiskt berättare vill jag poängtera. Kan sitta i timmar och lyssna på henne utan att själv säga ett ord.
Jag vet inte vad som flög i mig där på Källmans konditori, men, jag tog mig ett enormt mod och krafttag, då jag vidrörde hennes hand och höll den. Vi satt mitt i mot varandra, och jag kunde se djupt in i hennes magiska ögon. Jag bara smälter när hon visar just den dääär blicken.
Efter timmar och vi var tvugna att gå då de stängde hände det mest magiska ögonblicket som jag får uppleva i mitt liv. Jag lovar, inget kan peta ner det. Jag ska berätta vad:
Vi klädde på oss våra yterplagg och ställde brickorna i stället. Gick ut och möttes av vinter. Jag tog Viktorias hand i min och vandra några fåtal men underbara meter ner till hennes volvo 855!
Vi kom fram och snöflingorna dalade stora och vackra ner från den mörka himlen. Belysningen gjorde att allt såg sagolikt vackert ut. Allt var bara perfekt. Är helt övertygad om att någon där uppe reggiserat den stund för oss. För inte många får uppleva en sån stund. Nästan så tårar vill komma fram och ner på min kind då jag tänker tillbaka.
Just då sa jag till Viktoria ögon mot ögon, att blunda. Men ack. Det gjorde hon verkligen inte!
Och vad gör jag nu?
Jo, jag bara möter hennes varma läppar i den mest sagolika kyss som någonsin beskådats. Och hon mötte verkligen ljuvt upp.. Första kyssen med stort hjärta.
Är det något jag vill återuppleva om jag finge chansen så är det 13-01-26!
Resten är saga och historia. Jag och Viktoria kommer berätta mycket mer om våra liv allt eftersom tiden fortskrider. Sånt som hänt och som händer. Tror alla läsare kommer att få en fin inblick i våra liv. Hopas kunna inspirera många till att skriva ner sina alster.
Tro inte bara på Kärleken, erövra den!
Mvh Tony Lövgren
1 kommentarer
Merete skagerud
05 Jan 2014 09:16
Måste bara få säga att du skriver fruktansvärt bra Tony, man kan inte sluta läsa och man kan verkligen "se" det du skriver, helt underbart. Och Viktoria verkar ha träffat helt rätt man i sitt liv, tror inget nånsin kommer att komma mellan er 2 <3
Kommentera